Baby boom generationen är den sämsta generation som någonsin har levt. De förtjänar ingenting annat än konstanta attacker. De fick ett paradis i arv av sina föräldrar, ifråga om funktionalitet, homogenitet och moral, och lämnade efter sig en soptipp till sina barn.

 

Att det fortfarande finns unga människor som romantiserar 60- och 70-talen, och betraktar det som något annat än en total katastrof och mardröm, är ett mysterium för mig. Kanske är det någon slags posttraumatisk stress? Man identifierar sig med sina gärningsmän? Stockholmssyndromet?

 

Jag rekommenderar alla att lyssna på den här P1-dokumentären som tecknar en god bild av baby boomer-generationens värderingar och ideal, och vilka destruktiva effekter dessa har fått på deras barns liv.

 

 
 

 

 

Boomer genocide when?

dekadens Kommentera

 

Baby boom generationen är den sämsta generation som någonsin har levt. De förtjänar ingenting annat än konstanta attacker. De fick ett paradis i arv av sina föräldrar, ifråga om funktionalitet, homogenitet och moral, och lämnade efter sig en soptipp till sina barn.

 

Att det fortfarande finns unga människor som romantiserar 60- och 70-talen, och betraktar det som något annat än en total katastrof och mardröm, är ett mysterium för mig. Kanske är det någon slags posttraumatisk stress? Man identifierar sig med sina gärningsmän? Stockholmssyndromet?

 

Jag rekommenderar alla att lyssna på den här P1-dokumentären som tecknar en god bild av baby boomer-generationens värderingar och ideal, och vilka destruktiva effekter dessa har fått på deras barns liv.

 

 
 

 

 

 
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle återvända till frågan om separationen mellan sex och reproduktion, och vilka effekter det har fått på vårt samhälle. Det är ungefär åttio år sedan det blev lagligt att sprida information om preventivmedel, och ungefär 50 år sedan p-piller blev allmänt tillgängliga i Sverige.
 
Jag har inte som syfte att moralisera över användningen av preventivmedel i den här artikeln. Mycket pekar på att människor i alla tider har vidtagit preventiva åtgärder för att undvika graviditeter. I början av 1800-talet beräknades fruktsamheten i Sverige till 4,7 barn per kvinna, vilket ligger långt under den högst noterade fruktsamheten i världen, vilken observerades hos hutteriterna i Nordamerika under 1930-talet, vilka fick 12 barn per kvinna i genomsnitt (Se skillnad mellan naturlig fruktsamhet och maximal fruktsamhet, Demografins grunder, Martin Dribe & Maria Stanfors, Studentlitteratur, 2015, s. 36-37). Detta tyder på att det förmodligen har vidtagits preventiva åtgärder i någon form även innan moderna preventivmedel blev allmänt spridda.
 
Med det sagt skulle jag ändå vilja hävda att det hände något med oss rent psykologiskt efter att p-pillren blev var kvinnas egendom. Till skillnad från andra preventivmedel stänger p-pillren i princip helt dörren för graviditeter. Till skillnad från kondomen, som kan spricka, som kan glömmas bort, som kan struntas i, som är lite obekväm, vidmakthåller p-pillret illusionen av ett genuint reproduktivt samlag, samtidigt som det tar bort alla oönskade konsekvenser.
 
Vad innebär det här? Jag skulle vilja hävda att det har innebär att de flesta människors relation till sexualitet, intimitet och närhet, numera förstås blott som en sinnesretning. När man under andra tider kanske kopplade ihop samlaget med dels njutningen, men också risken/chansen att det skulle bära frukt, har de flesta människor i dag uppfattningen att sex enbart är till för njutningen, att det är sterilt, och att fruktsamt samlag bara är en undantagssak.
 
Ett medvetet sterilt samlag är ett perverst samlag enligt alla naturrättsliga definitioner. Läsaren av den här artikeln kanske ryggar tillbaka inför att bli kallad pervers, men det finns inga andra ord att använda. Att medvetet förhindra naturen att ha sin gång, och bara ta tillvara på njutningen, är att separera akten från dess telos. Det är precis samma sak som att äta en god måltid och sedan spy upp den direkt, bara för att man enbart är intresserad av njutningen, inte näringen.
 
En människa som är pervers, har ofta ett behov att rättfärdiga sitt handlande inför sig själv. Han har också per definition en större förståelse för andra människors ”egenheter”. Så här i pridetider kan man stanna upp ett tag och fundera lite över hur snabbt normaliseringen av homosexualitet och transsexualitet har gått. När Stockholm Pride drar igång om några veckor, kommer många människor, främst kvinnor, på den här bloggplattformen lägga upp prideflagger, eller bilder från engagemanget på sina bloggar. Passionen i deras försvar av rätten att få ”älska vem man vill” kommer vara påtaglig. För femtio år sedan hade samma människor fått ett krypande obehag i hela kroppen så fort homosexualitet hade kommit på tal. Vad har hänt mellan då och nu? TV och film har naturligtvis spelat en roll, sekulariseringen lika så, men en ofta underskattad faktor i utvecklingen är enligt mig hur det sterila samlaget har blivit det nya normala för alla människor oavsett sexuell läggning. Om den enda relation du har haft med sex i hela ditt liv är ”skrevnysningen”, blir det naturligtvis obegripligt och rent omoraliskt att försöka förhindra andra från att få sin ”nysning” på det sätt som de tycker är skönast. Sex är ju bara njutning, så vad kan det finnas för fel att låta människor att göra som de vill?
 
 
 
Och jag är nästan beredd att hålla med dem. Vad har man för rätt att kritisera en steril form av samlag, samtidigt som man praktisera en annan själv? Denna kritik kan särskilt riktas mot vissa kristna samfund, som inte har några invändningar mot användningen av preventivmedel, men som starkt fördömer homosexualitet. Och ”det står i min bibel” är inte ett argument, i alla fall inte när man talar med icke-kristna.
 
Ett annat problem med att betrakta sex primärt som ett njutningsmedel, är att det liksom alla andra njutningsmedel kan missbrukas. Jag har ingen data för att bevisa det här, men jag har en känsla av vissa sexuella praktiker som t.ex. analsex, BDSM och annat har ökat betydligt bland ”vanligt folk” de senaste decennierna. Inom pornografin är det mer eller mindre standardinslag i dag, och det var det inte på 70-talet. Om det bara handlar om njutning, måste man ju ha nästa ”kick”, testa nya grejer, ta det till nya nivåer. En perversion kommer sällan ensam.
 
Preventivmedel är i dag en naturligt del av svenskarnas vardag, och det kanske inte finns så mycket att göra åt det. Men jag är i alla fall övertygad om att det inte är helt oproblematiskt, och jag tror alla skulle må bra över att fundera lite över hur användningen av preventivmedel påverkar den egna självbilden och den egen sexualiteten.

Problemet med preventivmedel

dödens kultur Kommentera
 
Jag nämnde i ett tidigare inlägg att jag skulle återvända till frågan om separationen mellan sex och reproduktion, och vilka effekter det har fått på vårt samhälle. Det är ungefär åttio år sedan det blev lagligt att sprida information om preventivmedel, och ungefär 50 år sedan p-piller blev allmänt tillgängliga i Sverige.
 
Jag har inte som syfte att moralisera över användningen av preventivmedel i den här artikeln. Mycket pekar på att människor i alla tider har vidtagit preventiva åtgärder för att undvika graviditeter. I början av 1800-talet beräknades fruktsamheten i Sverige till 4,7 barn per kvinna, vilket ligger långt under den högst noterade fruktsamheten i världen, vilken observerades hos hutteriterna i Nordamerika under 1930-talet, vilka fick 12 barn per kvinna i genomsnitt (Se skillnad mellan naturlig fruktsamhet och maximal fruktsamhet, Demografins grunder, Martin Dribe & Maria Stanfors, Studentlitteratur, 2015, s. 36-37). Detta tyder på att det förmodligen har vidtagits preventiva åtgärder i någon form även innan moderna preventivmedel blev allmänt spridda.
 
Med det sagt skulle jag ändå vilja hävda att det hände något med oss rent psykologiskt efter att p-pillren blev var kvinnas egendom. Till skillnad från andra preventivmedel stänger p-pillren i princip helt dörren för graviditeter. Till skillnad från kondomen, som kan spricka, som kan glömmas bort, som kan struntas i, som är lite obekväm, vidmakthåller p-pillret illusionen av ett genuint reproduktivt samlag, samtidigt som det tar bort alla oönskade konsekvenser.
 
Vad innebär det här? Jag skulle vilja hävda att det har innebär att de flesta människors relation till sexualitet, intimitet och närhet, numera förstås blott som en sinnesretning. När man under andra tider kanske kopplade ihop samlaget med dels njutningen, men också risken/chansen att det skulle bära frukt, har de flesta människor i dag uppfattningen att sex enbart är till för njutningen, att det är sterilt, och att fruktsamt samlag bara är en undantagssak.
 
Ett medvetet sterilt samlag är ett perverst samlag enligt alla naturrättsliga definitioner. Läsaren av den här artikeln kanske ryggar tillbaka inför att bli kallad pervers, men det finns inga andra ord att använda. Att medvetet förhindra naturen att ha sin gång, och bara ta tillvara på njutningen, är att separera akten från dess telos. Det är precis samma sak som att äta en god måltid och sedan spy upp den direkt, bara för att man enbart är intresserad av njutningen, inte näringen.
 
En människa som är pervers, har ofta ett behov att rättfärdiga sitt handlande inför sig själv. Han har också per definition en större förståelse för andra människors ”egenheter”. Så här i pridetider kan man stanna upp ett tag och fundera lite över hur snabbt normaliseringen av homosexualitet och transsexualitet har gått. När Stockholm Pride drar igång om några veckor, kommer många människor, främst kvinnor, på den här bloggplattformen lägga upp prideflagger, eller bilder från engagemanget på sina bloggar. Passionen i deras försvar av rätten att få ”älska vem man vill” kommer vara påtaglig. För femtio år sedan hade samma människor fått ett krypande obehag i hela kroppen så fort homosexualitet hade kommit på tal. Vad har hänt mellan då och nu? TV och film har naturligtvis spelat en roll, sekulariseringen lika så, men en ofta underskattad faktor i utvecklingen är enligt mig hur det sterila samlaget har blivit det nya normala för alla människor oavsett sexuell läggning. Om den enda relation du har haft med sex i hela ditt liv är ”skrevnysningen”, blir det naturligtvis obegripligt och rent omoraliskt att försöka förhindra andra från att få sin ”nysning” på det sätt som de tycker är skönast. Sex är ju bara njutning, så vad kan det finnas för fel att låta människor att göra som de vill?
 
 
 
Och jag är nästan beredd att hålla med dem. Vad har man för rätt att kritisera en steril form av samlag, samtidigt som man praktisera en annan själv? Denna kritik kan särskilt riktas mot vissa kristna samfund, som inte har några invändningar mot användningen av preventivmedel, men som starkt fördömer homosexualitet. Och ”det står i min bibel” är inte ett argument, i alla fall inte när man talar med icke-kristna.
 
Ett annat problem med att betrakta sex primärt som ett njutningsmedel, är att det liksom alla andra njutningsmedel kan missbrukas. Jag har ingen data för att bevisa det här, men jag har en känsla av vissa sexuella praktiker som t.ex. analsex, BDSM och annat har ökat betydligt bland ”vanligt folk” de senaste decennierna. Inom pornografin är det mer eller mindre standardinslag i dag, och det var det inte på 70-talet. Om det bara handlar om njutning, måste man ju ha nästa ”kick”, testa nya grejer, ta det till nya nivåer. En perversion kommer sällan ensam.
 
Preventivmedel är i dag en naturligt del av svenskarnas vardag, och det kanske inte finns så mycket att göra åt det. Men jag är i alla fall övertygad om att det inte är helt oproblematiskt, och jag tror alla skulle må bra över att fundera lite över hur användningen av preventivmedel påverkar den egna självbilden och den egen sexualiteten.