För några år sedan lanserades appen SketchFactor av de amerikanska IT-entreprenörerna Allison McGuire och Daniel Herrington. Namnet anspelar på det engelska ordet "sketchy", som betyder ungefär "skum", som i "skumma kvarter". Och det var just för att varna för ”skumma kvarter” (sketchy neighborhoods) som appen utvecklades. Genom att låta appens användare markera ut de områden som uppfattades som obehagliga, var tanken att en verklighetsbaserad digital karta över säkra respektive osäkra kvarter skulle växa fram organiskt.
 
Appen blev genast föremål för stark kritik, och anklagades för att vara rasistisk. Farvågan var att vita människor skulle märka ut områden vilka beboddes eller frekventerades av minoriteter, så som varandes ”sketchy”. Mycket riktigt var det också det som hände när appen väl lanserades, och SketchFactor blev därför en kortvarig spelare på marknaden.
 
Behovet av att ”ha koll” på olika bostadsområden är minst lika stort i Sverige som i USA. Forskningen visar att vi svenskar inte vill bo i samma kvarter som ”de nya svenskarna” från tredje världen – detta oavsett vilka politiska åsikter vi har i övrigt (var bor de svenska PK-journalisterna till exempel?). Om man väljer att flytta till en ny stad, kan det därför vara bra att ha koll på vilka kvarter som är ”tråkiga svenska” respektive ”berikade och spännande”. En svensk tjänst som tillåter oss att göra precis detta är hitta.se:s kvartersrapporten.
 
Kvartersrapporten, som Hitta har utvecklats tillsammans med analysföretaget InsightOne Nordic AB, fungerar på följande sätt:
 
En användare av hitta.se klickar på en punkt på kartan, till exempel Strömgatan 18 i Stockholm, utifrån den här punkten inkluderas sedan de närmaste 400-500 hushållen, utifrån vilka datan till rapporten samlas. Rapporten inkluderar sedan en mängd intressanta uppgifter om kvarteret i fråga, som till exempel inkomstnivåer, könsfördelning, härkomst, ålder, andel barn, och mycket annat.
 
Jag har å min sida inga planer att flytta någonstans – jag trivs utmärkt i mitt lilla Svennetopia, och kommer bo här till pensioneringen – däremot har de ca: 700 kronor jag har lagt på tjänsten så här långt (rapporterna kostar 49 kronor styck) gett mig ett visst hum om hur den demografiska strukturen ser ut i ett antal bostadsområden i Sverige. Och vissa mönster går faktiskt och skönjas, och dessa ska jag nu berätta om.
 
Givet doxxnings-risken (hur liten den än är) kommer jag inte ange exakt vilka gatuadresser som uppgifterna är hämtade från, utan mer allmänna beskrivningar som: ”en invandrartät förort i Göteborg” eller ”ett etniskt svenskt villaområde i Torslanda”, kommer användas istället. Givet det begränsade urvalet av gatuadresser kan man naturligtvis inte tillskriva mina noteringar något vetenskapligt värde, men de kan möjligen vara av ett visst anekdotiskt intresse. Jag kommer inte ange någon källa till rapporterna, återigen givet risken för doxxning, men vem som helst som går och tar rapport på de platser jag har pekat ut, med den metod jag angett nedan, kommer få ungefär samma resultat.
 
Metod
Då mitt främsta intresseområde är fertilitetsfrågor, har jag försökt välja ut bostadsadresser med en genomsnittsålder på mellan 35-45 år, då detta bör indikera barnfamiljer. Jag har i huvudsak inriktat mig Göteborgs-området, då jag känner till ungefär hur den demografiska situationen ser ut där – men stödjande exempel från andra städer kommer ibland lyftas fram.
 
Biskopsgården
 

 
 
 
Rosengård, Herrgården, Biskopsgården – av någon anledning har de värsta bostadsområdena i Sverige de vackraste namnen.
 
Adressen som har utvalts som utgångspunkt för den här analysen ligger norr om gänggränsen Flygvädergatan. Området är mycket ”utsatt” enligt alla definitioner. Andelen förvärvsarbetande i åldrarna 20-64 år är ynka 41%, detta i jämförelse med kommungenomsnittet på 71%, och riksgenomsnittet på 75%. Det finns inga villor eller bostadsrätter i området. Den genomsnittliga månadsinkomsten i området är otroliga 9,755 kr. Enligt InsightOne Nordics egna analysmetoder placerar detta kvarteret i den absoluta botten i den nationella kvartersinkomstligan. På en skala mellan 100 och 1, där 100 är toppligan inkomstmässigt, och 1 är botten, hamnar norra Biskopsgården i botten med en 1:a – genomsnittet för Göteborg är 51.
 
Den etniska sammansättningen i området är mycket osvensk. 59% av invånarna är födda utanför Sverige. Av de 35% av invånarna i kvarteret som är födda i Sverige, är förmodligen mycket få etniska svenskar. Andelen födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar utgör enbart 8% invånarantalet. Andelen födda i Norden och övriga Europa utgör tillsammans ungefär 6%. Andelen icke-vita kan alltså antas vara runt 87%.
 
Kvinnor lever länge än män i genomsnitt. Detta faktum syns bland annat i att den genomsnittliga åldern för kvinnor i Sverige är högre än för män. Kvinnor i Sverige är i genomsnitt 49,3 år gamla, i jämförelse med män på 47,5 år. Könsfördelningen i riket är jämn med ungefär 50/50 män respektive kvinnor. Kvarteret avviker på båda de här punkterna radikalt från riksbilden. I Norra Biskopsgården är kvinnor yngre än männen i genomsnitt, med en snittålder på 36,9 år i jämförelse med männen på 42,8; 6,1 års skillnad till männens fördel i kvarteret, i kontrast till rikssnittet med 1,8 år till kvinnornas fördel. Jag har inget rakt svar på vad det här beror på – en möjlig förklaring är att kvinnornas ålder närmare speglar den organiska åldern i kvarteret, medan den manliga åldern speglar det generella mansöverskottet hos invandrargruppen i Sverige. Mansöverskottet bekräftas också om man ser till könsfördelningen i kvarteret, där kvinnor utgör 43% av invånarantalet, och männen utgör 57% – en snedfördelning på 14%.
 
Statistiken ger vid handen att kvinnor från Afrika och arabvärlden är högfertila i jämförelse med den etnosvenska urbefolkningen; norra Biskopsgården verkar dock inte vara någon överdrivet produktivt område ur den här synvinkeln, trots den höga andelen icke-svenskar. Man ligger visserligen genomgående över riksgenomsnittet när det kommer till barnens andel av befolkningen. Barn/ungdomar i åldrarna 0-19 utgör sammanlagt 30% av befolkningen i kvarteret, i jämförelse med rikssnittet på 23% – detta är dock helt i linje med många av de klassiska barnrika etnosvenska ”villaförorterna” som jag också ha tagit rapport på, och som vi ska titta på senare.
 
En förklaring till att den höga icke-europeiska fertiliteten inte får större genomslag i området kan förmodligen förklaras med den sneda könsfördelningen som tidigare nämnts. Den stora andelen lycksökande män från tredje världen som av olika anledningar inte lyckas fortplantar sig, medför en lägre fertilitet än vad man hade kunnat förvänta sig, allt annat lika. Detta faktum bör alla seriösa politiker som förstår demografi och biopolitik lägga på minnet; så kallad familjeåterförening, kärleksmigration, och så vidare, är inte något som bör förenklas.
 
Västra Torslanda
 

 
Nu över till något betydligt trevligare – ett etnosvenskt villaområde beläget i Göteborgsförorten Torslanda.
 
Bostadsområdet är i motsats till norra Biskopsgården välbeställt ekonomiskt med en genomsnittlig månadsinkomst på 30,332 kr – detta trots att det finns nästan dubbelt så många pensionärer i kvarteret i jämförelse med norra Biskopsgården. Bebyggelsen i kvarteret består till 100% av småhus. I kvartersinkomstligan får kvarteret ett hedrande plats 92 av 100.
 
Den etniska bilden är i princip omvänd i förhållande till norra Biskopsgården. 84% av kvarterets invånare är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar, 3% är födda utanför Europa, 5% födda i övriga Europa – resterande 8% är svåra att kategorisera etniskt, men andelen icke-vita är förmodligen inte särskilt hög.
 
Könsfördelningen i kvarteret är jämn, 52% män respektive 48% kvinnor. Männen i kvarteret är i genomsnitt äldre än kvinnorna med 42,0 år respektive 37,1 år – en tänkbar förklaring till avvikelsen i förhållande till rikssnittet är att framgångsrika äldre män ofta gifter sig med yngre kvinnor.
 
Andelen individer i åldrarna 0-19 utgör 29% av totalbefolkningen i kvarteret – i stort sett jämförbart med Biskopsgården. Men med tanke på att andelen kvinnor i Torslanda är 5 procentenheter högre borde man, allt annat lika, kunnat förvänta sig en högre andel barn i Torslanda i förhållande till Biskopsgården – men här slår den högre icke-vita fertiliteten igenom. Återigen skulle, som jag många gånger tidigare har påpekat, en enkel förskjutning av den kohorta etnosvenska fruktsamheten från 2,0, till 2,5, göra en enorm skillnad för vårt folk.
 
Är den stora andelen barn unik för Torslanda?
 
Nej det är den inte. I ett jämförbart bostadsområde i Knivsta, som ligger på plats 94 i kvartersinkomstligan, med motsvarande etnisk sammansättning, utgör individer i åldrarna 0-19 31% av befolkningen.
 
Mer arbetarklassbetonade etnosvenska bostadsområden uppvisar en lika hög andel barn. I ett bostadsområdet i Varberg där 92% av invånarna är födda i Sverige av svenskfödda föräldrar, och med plats 64 i inkomstligan, utgör barnen och ungdomarna 32% av invånarantalet.
 
Till mörkrets hjärta
 

 
Tyvärr finns det även andra etnosvenska bostadsområden i Göteborg av en mer infertil typ. Kålltorp beskrivs av kvartersrapporten träffande som varandes ”PK, eko och reko”, även om det sista ordet svårligen går att kombinera med de två andra, särskilt inte det första. I valdistriktet som kvarteret ingår i röstade väljarna i valet 2014 till 11,71 % på Feministiskt initiativ, 11,12 % röstade på Vänsterpartiet, och 14,67 % på Miljöpartiet – aggressivt civilisations- och Sverigefientliga partier fick alltså tillsammans 37,5% av rösterna i kvarteret. Anmärkningsvärt. I västra Torslanda fick samma partier bara 11,63% av det sammanlagda röstantalet.
 
Andelen kvinnor i kvarteret är högre än andelen män med 48%, respektive 52%, Kvinnorna i kvarteret är i genomsnitt 48,0 år gamla, männen är 41,3 år. Området är klart dominerat av etniska svenskar. Svenskfödda med svenskfödda föräldrar utgör 78% av kvarterets invånare, 11% är födda utanför Europa.
 
Kvarteret domineras av hyresrätter med 83%, bostadsrätter utgör 8%, och småhus 9%. Trots att kvartersinvånarna har en högre utbildningsnivå (59% har eftergymnasial utbildning) än både rikssnittet (39%) och kommunsnittet (49%), är invånarna inte speciellt välbeställda, med plats 28 av 100 på kvartersinkomstligan. Det är nästan som att en kandidatexamen i genusvetenskap inte är efterfrågad på arbetsmarknaden!
 
Andelen barn i kvarteret är klart lägre än andra kvarter med jämförbar etnisk sammansättning och genomsnittsålder. Endast 18% av kvarterets invånare är mellan 0-19, en iögonfallande skillnad mot områdena i Torslanda, Knivsta och Varberg – och detta i ett kvarter där endast 9% av invånarna är pensionärer, märk väl.
 
Invånarna i Kålltorp är var man inom den amerikanska alternativ högern brukar kalla ”bugmen”, på svenska har översättningen ”flugmän” alternativt ”flugmänniskor” föreslagits. Ett infantilt, atomiserat, prekariat av politiskt radikala, över- och felutbildade, identitetslösa konsumenter. Jag har tecknats deras poträtt i artikeln Regionala skillnader i fertilitet III – analys.
 
 

 
I Kålltorp bor inte människor som har haft otur i livet, eller som har drabbats av stora faktiska motgångar. I Kålltorp bor människor som har misslyckats med att bryta den mediala och statliga hjärntvätten som de utsatts för sedan barnsben. De har beredvilligt valt att konsumera degenerativ memetik, och de får nu betala i form av ekonomiska svårigheter, ensamhet och genetisk utplåning.
 
Exemplet Kålltorp visar att dåliga memetik, som till exempel feminism eller konsumtionsbaserade identiteter, inte är oskyldiga ungdomssynder, utan något som kan hanka sig kvar långt upp i åren, och sätta prägel på hela bostadsområden, och göra hela kluster av befolkningen infertila.
 
Du blir den memetik du konsumerar. Tänk på det.
 
 

Hitta rätt i kvarteret

barn & familj Kommentera
 

 
För några år sedan lanserades appen SketchFactor av de amerikanska IT-entreprenörerna Allison McGuire och Daniel Herrington. Namnet anspelar på det engelska ordet "sketchy", som betyder ungefär "skum", som i "skumma kvarter". Och det var just för att varna för ”skumma kvarter” (sketchy neighborhoods) som appen utvecklades. Genom att låta appens användare markera ut de områden som uppfattades som obehagliga, var tanken att en verklighetsbaserad digital karta över säkra respektive osäkra kvarter skulle växa fram organiskt.
 
Appen blev genast föremål för stark kritik, och anklagades för att vara rasistisk. Farvågan var att vita människor skulle märka ut områden vilka beboddes eller frekventerades av minoriteter, så som varandes ”sketchy”. Mycket riktigt var det också det som hände när appen väl lanserades, och SketchFactor blev därför en kortvarig spelare på marknaden.
 
Behovet av att ”ha koll” på olika bostadsområden är minst lika stort i Sverige som i USA. Forskningen visar att vi svenskar inte vill bo i samma kvarter som ”de nya svenskarna” från tredje världen – detta oavsett vilka politiska åsikter vi har i övrigt (var bor de svenska PK-journalisterna till exempel?). Om man väljer att flytta till en ny stad, kan det därför vara bra att ha koll på vilka kvarter som är ”tråkiga svenska” respektive ”berikade och spännande”. En svensk tjänst som tillåter oss att göra precis detta är hitta.se:s kvartersrapporten.
 
Kvartersrapporten, som Hitta har utvecklats tillsammans med analysföretaget InsightOne Nordic AB, fungerar på följande sätt:
 
En användare av hitta.se klickar på en punkt på kartan, till exempel Strömgatan 18 i Stockholm, utifrån den här punkten inkluderas sedan de närmaste 400-500 hushållen, utifrån vilka datan till rapporten samlas. Rapporten inkluderar sedan en mängd intressanta uppgifter om kvarteret i fråga, som till exempel inkomstnivåer, könsfördelning, härkomst, ålder, andel barn, och mycket annat.
 
Jag har å min sida inga planer att flytta någonstans – jag trivs utmärkt i mitt lilla Svennetopia, och kommer bo här till pensioneringen – däremot har de ca: 700 kronor jag har lagt på tjänsten så här långt (rapporterna kostar 49 kronor styck) gett mig ett visst hum om hur den demografiska strukturen ser ut i ett antal bostadsområden i Sverige. Och vissa mönster går faktiskt och skönjas, och dessa ska jag nu berätta om.
 
Givet doxxnings-risken (hur liten den än är) kommer jag inte ange exakt vilka gatuadresser som uppgifterna är hämtade från, utan mer allmänna beskrivningar som: ”en invandrartät förort i Göteborg” eller ”ett etniskt svenskt villaområde i Torslanda”, kommer användas istället. Givet det begränsade urvalet av gatuadresser kan man naturligtvis inte tillskriva mina noteringar något vetenskapligt värde, men de kan möjligen vara av ett visst anekdotiskt intresse. Jag kommer inte ange någon källa till rapporterna, återigen givet risken för doxxning, men vem som helst som går och tar rapport på de platser jag har pekat ut, med den metod jag angett nedan, kommer få ungefär samma resultat.
 
Metod
Då mitt främsta intresseområde är fertilitetsfrågor, har jag försökt välja ut bostadsadresser med en genomsnittsålder på mellan 35-45 år, då detta bör indikera barnfamiljer. Jag har i huvudsak inriktat mig Göteborgs-området, då jag känner till ungefär hur den demografiska situationen ser ut där – men stödjande exempel från andra städer kommer ibland lyftas fram.
 
Biskopsgården
 

 
 
 
Rosengård, Herrgården, Biskopsgården – av någon anledning har de värsta bostadsområdena i Sverige de vackraste namnen.
 
Adressen som har utvalts som utgångspunkt för den här analysen ligger norr om gänggränsen Flygvädergatan. Området är mycket ”utsatt” enligt alla definitioner. Andelen förvärvsarbetande i åldrarna 20-64 år är ynka 41%, detta i jämförelse med kommungenomsnittet på 71%, och riksgenomsnittet på 75%. Det finns inga villor eller bostadsrätter i området. Den genomsnittliga månadsinkomsten i området är otroliga 9,755 kr. Enligt InsightOne Nordics egna analysmetoder placerar detta kvarteret i den absoluta botten i den nationella kvartersinkomstligan. På en skala mellan 100 och 1, där 100 är toppligan inkomstmässigt, och 1 är botten, hamnar norra Biskopsgården i botten med en 1:a – genomsnittet för Göteborg är 51.
 
Den etniska sammansättningen i området är mycket osvensk. 59% av invånarna är födda utanför Sverige. Av de 35% av invånarna i kvarteret som är födda i Sverige, är förmodligen mycket få etniska svenskar. Andelen födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar utgör enbart 8% invånarantalet. Andelen födda i Norden och övriga Europa utgör tillsammans ungefär 6%. Andelen icke-vita kan alltså antas vara runt 87%.
 
Kvinnor lever länge än män i genomsnitt. Detta faktum syns bland annat i att den genomsnittliga åldern för kvinnor i Sverige är högre än för män. Kvinnor i Sverige är i genomsnitt 49,3 år gamla, i jämförelse med män på 47,5 år. Könsfördelningen i riket är jämn med ungefär 50/50 män respektive kvinnor. Kvarteret avviker på båda de här punkterna radikalt från riksbilden. I Norra Biskopsgården är kvinnor yngre än männen i genomsnitt, med en snittålder på 36,9 år i jämförelse med männen på 42,8; 6,1 års skillnad till männens fördel i kvarteret, i kontrast till rikssnittet med 1,8 år till kvinnornas fördel. Jag har inget rakt svar på vad det här beror på – en möjlig förklaring är att kvinnornas ålder närmare speglar den organiska åldern i kvarteret, medan den manliga åldern speglar det generella mansöverskottet hos invandrargruppen i Sverige. Mansöverskottet bekräftas också om man ser till könsfördelningen i kvarteret, där kvinnor utgör 43% av invånarantalet, och männen utgör 57% – en snedfördelning på 14%.
 
Statistiken ger vid handen att kvinnor från Afrika och arabvärlden är högfertila i jämförelse med den etnosvenska urbefolkningen; norra Biskopsgården verkar dock inte vara någon överdrivet produktivt område ur den här synvinkeln, trots den höga andelen icke-svenskar. Man ligger visserligen genomgående över riksgenomsnittet när det kommer till barnens andel av befolkningen. Barn/ungdomar i åldrarna 0-19 utgör sammanlagt 30% av befolkningen i kvarteret, i jämförelse med rikssnittet på 23% – detta är dock helt i linje med många av de klassiska barnrika etnosvenska ”villaförorterna” som jag också ha tagit rapport på, och som vi ska titta på senare.
 
En förklaring till att den höga icke-europeiska fertiliteten inte får större genomslag i området kan förmodligen förklaras med den sneda könsfördelningen som tidigare nämnts. Den stora andelen lycksökande män från tredje världen som av olika anledningar inte lyckas fortplantar sig, medför en lägre fertilitet än vad man hade kunnat förvänta sig, allt annat lika. Detta faktum bör alla seriösa politiker som förstår demografi och biopolitik lägga på minnet; så kallad familjeåterförening, kärleksmigration, och så vidare, är inte något som bör förenklas.
 
Västra Torslanda
 

 
Nu över till något betydligt trevligare – ett etnosvenskt villaområde beläget i Göteborgsförorten Torslanda.
 
Bostadsområdet är i motsats till norra Biskopsgården välbeställt ekonomiskt med en genomsnittlig månadsinkomst på 30,332 kr – detta trots att det finns nästan dubbelt så många pensionärer i kvarteret i jämförelse med norra Biskopsgården. Bebyggelsen i kvarteret består till 100% av småhus. I kvartersinkomstligan får kvarteret ett hedrande plats 92 av 100.
 
Den etniska bilden är i princip omvänd i förhållande till norra Biskopsgården. 84% av kvarterets invånare är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar, 3% är födda utanför Europa, 5% födda i övriga Europa – resterande 8% är svåra att kategorisera etniskt, men andelen icke-vita är förmodligen inte särskilt hög.
 
Könsfördelningen i kvarteret är jämn, 52% män respektive 48% kvinnor. Männen i kvarteret är i genomsnitt äldre än kvinnorna med 42,0 år respektive 37,1 år – en tänkbar förklaring till avvikelsen i förhållande till rikssnittet är att framgångsrika äldre män ofta gifter sig med yngre kvinnor.
 
Andelen individer i åldrarna 0-19 utgör 29% av totalbefolkningen i kvarteret – i stort sett jämförbart med Biskopsgården. Men med tanke på att andelen kvinnor i Torslanda är 5 procentenheter högre borde man, allt annat lika, kunnat förvänta sig en högre andel barn i Torslanda i förhållande till Biskopsgården – men här slår den högre icke-vita fertiliteten igenom. Återigen skulle, som jag många gånger tidigare har påpekat, en enkel förskjutning av den kohorta etnosvenska fruktsamheten från 2,0, till 2,5, göra en enorm skillnad för vårt folk.
 
Är den stora andelen barn unik för Torslanda?
 
Nej det är den inte. I ett jämförbart bostadsområde i Knivsta, som ligger på plats 94 i kvartersinkomstligan, med motsvarande etnisk sammansättning, utgör individer i åldrarna 0-19 31% av befolkningen.
 
Mer arbetarklassbetonade etnosvenska bostadsområden uppvisar en lika hög andel barn. I ett bostadsområdet i Varberg där 92% av invånarna är födda i Sverige av svenskfödda föräldrar, och med plats 64 i inkomstligan, utgör barnen och ungdomarna 32% av invånarantalet.
 
Till mörkrets hjärta
 

 
Tyvärr finns det även andra etnosvenska bostadsområden i Göteborg av en mer infertil typ. Kålltorp beskrivs av kvartersrapporten träffande som varandes ”PK, eko och reko”, även om det sista ordet svårligen går att kombinera med de två andra, särskilt inte det första. I valdistriktet som kvarteret ingår i röstade väljarna i valet 2014 till 11,71 % på Feministiskt initiativ, 11,12 % röstade på Vänsterpartiet, och 14,67 % på Miljöpartiet – aggressivt civilisations- och Sverigefientliga partier fick alltså tillsammans 37,5% av rösterna i kvarteret. Anmärkningsvärt. I västra Torslanda fick samma partier bara 11,63% av det sammanlagda röstantalet.
 
Andelen kvinnor i kvarteret är högre än andelen män med 48%, respektive 52%, Kvinnorna i kvarteret är i genomsnitt 48,0 år gamla, männen är 41,3 år. Området är klart dominerat av etniska svenskar. Svenskfödda med svenskfödda föräldrar utgör 78% av kvarterets invånare, 11% är födda utanför Europa.
 
Kvarteret domineras av hyresrätter med 83%, bostadsrätter utgör 8%, och småhus 9%. Trots att kvartersinvånarna har en högre utbildningsnivå (59% har eftergymnasial utbildning) än både rikssnittet (39%) och kommunsnittet (49%), är invånarna inte speciellt välbeställda, med plats 28 av 100 på kvartersinkomstligan. Det är nästan som att en kandidatexamen i genusvetenskap inte är efterfrågad på arbetsmarknaden!
 
Andelen barn i kvarteret är klart lägre än andra kvarter med jämförbar etnisk sammansättning och genomsnittsålder. Endast 18% av kvarterets invånare är mellan 0-19, en iögonfallande skillnad mot områdena i Torslanda, Knivsta och Varberg – och detta i ett kvarter där endast 9% av invånarna är pensionärer, märk väl.
 
Invånarna i Kålltorp är var man inom den amerikanska alternativ högern brukar kalla ”bugmen”, på svenska har översättningen ”flugmän” alternativt ”flugmänniskor” föreslagits. Ett infantilt, atomiserat, prekariat av politiskt radikala, över- och felutbildade, identitetslösa konsumenter. Jag har tecknats deras poträtt i artikeln Regionala skillnader i fertilitet III – analys.
 
 

 
I Kålltorp bor inte människor som har haft otur i livet, eller som har drabbats av stora faktiska motgångar. I Kålltorp bor människor som har misslyckats med att bryta den mediala och statliga hjärntvätten som de utsatts för sedan barnsben. De har beredvilligt valt att konsumera degenerativ memetik, och de får nu betala i form av ekonomiska svårigheter, ensamhet och genetisk utplåning.
 
Exemplet Kålltorp visar att dåliga memetik, som till exempel feminism eller konsumtionsbaserade identiteter, inte är oskyldiga ungdomssynder, utan något som kan hanka sig kvar långt upp i åren, och sätta prägel på hela bostadsområden, och göra hela kluster av befolkningen infertila.
 
Du blir den memetik du konsumerar. Tänk på det.
 
 

 

 

 

 

Hur kommer det sig att så många av de profilerade våldtäktsmännen de senaste åren har varit feminister? Kapten klänning for land och rike runt och predikade något som närmast får liknas vid en slags radikalfeminism, samtidigt som han våldförde sig på småflickor. Virtanen godhetssignalerade (härligt att kunna skriva det i pretorium) så fort han fick tillfälle – gärna om feminism.

 

 

Det är något som inte stämmer här.

 

Om feminismen behövs för att stoppa övergrepp, och om maskulinitet måste dekonstrueras för att jämställdhet ska uppnås – hur kommer det sig då att den ”schysta”, omanliga, mediefeministen tycks vara den piggaste våldtäktsmannen?

 

Titta på den här snubben till exempel:

 

 

 

Här är samma man iklädd sin frus bröllopsklänning:

 

 
Här har karln på sig någon form av orientalisk trasa:
 

Ingen kan väl på allvar hävda att det är ett överskott av testosteron, eller en tydlig manlighetsnorm som har gjort den här killen till en tafsis? Nej det är något skumt med de här emaskulerade vänsterkillarna. En del av förklaringen att vänsterkillar så gärna våldtar och tafsar, är förmodligen att de, till skillnad från traditionella män, har en världsbild som är helt och hållet är baserat på individualism, egoism och hedonism. En traditionell man har relationell syn på tillvaron, han verkar inom vissa givna ramar, han har vissa ansvar och plikter – och ja: även privilegier. En vänsterman däremot flyter bara runt i ett normlöst ingenmansland där det i praktiken, om än inte i teorin, är djungelns lag som gäller.

 

Forskningen visar också att liberala människor är fulare än befolkningen i genomsnitt. Att vara en ful man utan sammanhang och identitet leder kanske till ett känsligt ego? Kanske måste egot lappas ihop med lite våldtäkt? Alla har ju rätt att ”lyckas” och ”njuta” i denna huxleyska mardröm vi lever i.

 

Det är mycket bra att vänstern är splittrad mellan feministiska kvinnor och våldtagande feministiska män. Vi högermänniskor har ju inte sådan problem. Vi (äkta) högermänniskor är könsrealister, vilket innebär att vi kan ha vissa förväntningar på varandra – vilket i sin tur innebär att vi inte behöver förhandla om varje liten skitsak. Dessutom kan vi föra ett vuxet samtala om våra könsspecifika egenheter (också negativa sådana) – vilket underlättar vardagen väldigt mycket i jämförelse med om man ansluta sig till icke-vetenskapliga trossystem som t.ex. ”genusvetenskapen”. Vi står enade, medan de är splittrade – detta är mycket bra.

 

 

Underblås konflikterna så fort tillfälle ges!

 

Vänsterns främsta funktion är att attackera den europeiska människan, feminism fungerar här bara som ett verktyg. Det var därför som Aftonbladet var så ovilliga att sälja ut Virtanen, utan tvärtom gick ut och försvarade honom. Virtanen spelade en viktig roll i kriget mot svenskarna – lite våldtagna kvinnor ska inte komma och förstöra det. Feminism är bara användbar för etablissemanget om den splittrar svenska familjer eller leder till att kvinnor dör barnlösa – inte om den försöker ta ut centrala antisvenska spelare ”duh”!

 

 
 
 

Ju fler fronter fienden tvingas slåss på ju bättre. Alla vänstermän som tallar måste förnedras. Det har börjat gå rykten om Arnstad, någon som vet mer om detta?

 

Feminister som våldtar

dekadens Kommentera

 

 

 

 

Hur kommer det sig att så många av de profilerade våldtäktsmännen de senaste åren har varit feminister? Kapten klänning for land och rike runt och predikade något som närmast får liknas vid en slags radikalfeminism, samtidigt som han våldförde sig på småflickor. Virtanen godhetssignalerade (härligt att kunna skriva det i pretorium) så fort han fick tillfälle – gärna om feminism.

 

 

Det är något som inte stämmer här.

 

Om feminismen behövs för att stoppa övergrepp, och om maskulinitet måste dekonstrueras för att jämställdhet ska uppnås – hur kommer det sig då att den ”schysta”, omanliga, mediefeministen tycks vara den piggaste våldtäktsmannen?

 

Titta på den här snubben till exempel:

 

 

 

Här är samma man iklädd sin frus bröllopsklänning:

 

 
Här har karln på sig någon form av orientalisk trasa:
 

Ingen kan väl på allvar hävda att det är ett överskott av testosteron, eller en tydlig manlighetsnorm som har gjort den här killen till en tafsis? Nej det är något skumt med de här emaskulerade vänsterkillarna. En del av förklaringen att vänsterkillar så gärna våldtar och tafsar, är förmodligen att de, till skillnad från traditionella män, har en världsbild som är helt och hållet är baserat på individualism, egoism och hedonism. En traditionell man har relationell syn på tillvaron, han verkar inom vissa givna ramar, han har vissa ansvar och plikter – och ja: även privilegier. En vänsterman däremot flyter bara runt i ett normlöst ingenmansland där det i praktiken, om än inte i teorin, är djungelns lag som gäller.

 

Forskningen visar också att liberala människor är fulare än befolkningen i genomsnitt. Att vara en ful man utan sammanhang och identitet leder kanske till ett känsligt ego? Kanske måste egot lappas ihop med lite våldtäkt? Alla har ju rätt att ”lyckas” och ”njuta” i denna huxleyska mardröm vi lever i.

 

Det är mycket bra att vänstern är splittrad mellan feministiska kvinnor och våldtagande feministiska män. Vi högermänniskor har ju inte sådan problem. Vi (äkta) högermänniskor är könsrealister, vilket innebär att vi kan ha vissa förväntningar på varandra – vilket i sin tur innebär att vi inte behöver förhandla om varje liten skitsak. Dessutom kan vi föra ett vuxet samtala om våra könsspecifika egenheter (också negativa sådana) – vilket underlättar vardagen väldigt mycket i jämförelse med om man ansluta sig till icke-vetenskapliga trossystem som t.ex. ”genusvetenskapen”. Vi står enade, medan de är splittrade – detta är mycket bra.

 

 

Underblås konflikterna så fort tillfälle ges!

 

Vänsterns främsta funktion är att attackera den europeiska människan, feminism fungerar här bara som ett verktyg. Det var därför som Aftonbladet var så ovilliga att sälja ut Virtanen, utan tvärtom gick ut och försvarade honom. Virtanen spelade en viktig roll i kriget mot svenskarna – lite våldtagna kvinnor ska inte komma och förstöra det. Feminism är bara användbar för etablissemanget om den splittrar svenska familjer eller leder till att kvinnor dör barnlösa – inte om den försöker ta ut centrala antisvenska spelare ”duh”!

 

 
 
 

Ju fler fronter fienden tvingas slåss på ju bättre. Alla vänstermän som tallar måste förnedras. Det har börjat gå rykten om Arnstad, någon som vet mer om detta?