Det amerikanska analysföretaget Gefira har släppt en ny rapport där de hävdar att infödda svenskar enbart har en fertilitet på 1,6 per kvinna. Det stämmer inte. Den kohorta fertiliteten för infödda svenskor (vilket till övervägande del består av etniskt svenska kvinnor) ligger mellan 1,9-2,0.

 

Den felaktiga analysen har fått en del spridning i alternativa medier i Sverige. Fria Tider intog en mer avvaktande bedömning av resultaten, medan Samhällsnytt rapporterade slutsatserna okritiskt; vilket resulterade i det förutsägbara veklagandet i kommentarsfältet från de som Carl Oscar Andersson så träffande kallar nattmänniskor. Det vill säga den kategori av människor som livnär sig på negativitet, och som har förbundit sina egna personliga tillkortakommande och depression med landets problem.

 

För att vi ska kunna komma vidare i den demografiska kampen som vi är inbegripna i måste vi har en nykter förståelse av verkligheten. Vi måste vara helt ärliga med våra misslyckanden, samtidigt som vi ser och bygger vidare på våra styrkor. En av dessa styrkor är vår fertilitet. Jag tycker, som de flesta läsare av den här bloggen vet, att en fertilitet på 1,9-2,0 är för lågt, och jag har länge argumenterat för att den bör stiga till åtminstånde 2,5. Men det är mycket enklare att motivera ett folk med en fertilitet runt 2,0 att höja den till 2,5, än att motivera ett folk med en fertilitet på 1,6 att höja den till 2,5. Ergo: Svartmålningar gynnar inte vår sak.

 

Gefira skriver b.la. angående sina slutsatser att ”Swedish parental system is an expensive failure”. Och här har vi nog lite bevekelsegrunden för varför de har valt att presenterat den här dåligt underbyggda rapporten. Det har åtminstone sedan 1930-talet pågått en debatt i USA huruvida man ska närma sig den svenska modellen, eller om man ska hålla fast vid sin mer marknadsliberala modell. Den amerikanska vänstern har lyft fram Sverige som föredöme, medan den amerikanska högern på mer eller mindre lösa grunder lyft fram systemets svagheter. Ett av de mer kända exemplen på det här var kanske när Truman på 50-talet felaktigt hävdade att Sverige hade ett högre antal självmord per capita än andra jämförbara länder utan välfärdsstat. Sveriges socialdemokratiska regeringar har långt ifrån varit oskyldiga i den här konflikten. Tvärtom har man varit snabba med att peka på USA:s misslyckanden, och istället lyft fram Sverige som ett föredöme, på klassiskt svenskt storhetsvansinnes-manér.

 

Att det i USA finns ett stöd för ett klassiskt liberalt system av historiska och kulturella orsaker är det nog ingen tvekan om. Men den främsta orsaken till motståndet att införa mer av en välfärdsstat i USA beror på att den vita delen av befolkningen inte vill dela socialförsäkringssystem med den icke-vita delen av befolkningen. Särskilt då inte afrikanerna. Förståeligt! Men då det anses ”rasistiskt” att säga det här rakt ut, väljer man istället att angripa förmodade svagheter i det svenska systemet. Sanningen är att det svenska systemet på många sätt är en välfärdsstat för ”de som förtjänar det”, en välfärdsstat för medelklassen. Ja underklassen lämnas inte lottlösa, men till skillnad från det sociala skyddsnätet i USA som bara gynnar de fattiga, gynnar det svenska systemet också produktiva samhällsmedborgare. Att vi inte ser någon stort uppror från Trump-väljarnas sida, trots att presidenten bryter mot den liberala dogmen angående tullar, tycker jag visar hur ytligt stödet för den ”klassiska liberalismen” hos det amerikanska folket i själva verket är.

 

Jag är övertygad om att det svenska socialförsäkringssystemet är en viktig orsak till att vi har högre fertilitet än till exempel Tyskland och Italien. Vi ska inte vara förvånande om plutokratiska särintressen i både USA och Sverige försöker lura ner våra två folk längs ”den klassiska liberalismens” ökenvandring, med falska löften om frihet, traditionalism och etnisk integritet. Det här är saker som anglo-konservatism eller den klassiska liberalism aldrig någonsin kommer kunna leverera. Tvärtom måste vi använda staten som vår slägga i kampen om vår framtid – något som president Trump på ett så utmärkt sätt demonstrerar i USA.

Fake news angående etnosvensk fertilitet på Fria Tider och Samhällsnytt

fertilitet Kommentera

Det amerikanska analysföretaget Gefira har släppt en ny rapport där de hävdar att infödda svenskar enbart har en fertilitet på 1,6 per kvinna. Det stämmer inte. Den kohorta fertiliteten för infödda svenskor (vilket till övervägande del består av etniskt svenska kvinnor) ligger mellan 1,9-2,0.

 

Den felaktiga analysen har fått en del spridning i alternativa medier i Sverige. Fria Tider intog en mer avvaktande bedömning av resultaten, medan Samhällsnytt rapporterade slutsatserna okritiskt; vilket resulterade i det förutsägbara veklagandet i kommentarsfältet från de som Carl Oscar Andersson så träffande kallar nattmänniskor. Det vill säga den kategori av människor som livnär sig på negativitet, och som har förbundit sina egna personliga tillkortakommande och depression med landets problem.

 

För att vi ska kunna komma vidare i den demografiska kampen som vi är inbegripna i måste vi har en nykter förståelse av verkligheten. Vi måste vara helt ärliga med våra misslyckanden, samtidigt som vi ser och bygger vidare på våra styrkor. En av dessa styrkor är vår fertilitet. Jag tycker, som de flesta läsare av den här bloggen vet, att en fertilitet på 1,9-2,0 är för lågt, och jag har länge argumenterat för att den bör stiga till åtminstånde 2,5. Men det är mycket enklare att motivera ett folk med en fertilitet runt 2,0 att höja den till 2,5, än att motivera ett folk med en fertilitet på 1,6 att höja den till 2,5. Ergo: Svartmålningar gynnar inte vår sak.

 

Gefira skriver b.la. angående sina slutsatser att ”Swedish parental system is an expensive failure”. Och här har vi nog lite bevekelsegrunden för varför de har valt att presenterat den här dåligt underbyggda rapporten. Det har åtminstone sedan 1930-talet pågått en debatt i USA huruvida man ska närma sig den svenska modellen, eller om man ska hålla fast vid sin mer marknadsliberala modell. Den amerikanska vänstern har lyft fram Sverige som föredöme, medan den amerikanska högern på mer eller mindre lösa grunder lyft fram systemets svagheter. Ett av de mer kända exemplen på det här var kanske när Truman på 50-talet felaktigt hävdade att Sverige hade ett högre antal självmord per capita än andra jämförbara länder utan välfärdsstat. Sveriges socialdemokratiska regeringar har långt ifrån varit oskyldiga i den här konflikten. Tvärtom har man varit snabba med att peka på USA:s misslyckanden, och istället lyft fram Sverige som ett föredöme, på klassiskt svenskt storhetsvansinnes-manér.

 

Att det i USA finns ett stöd för ett klassiskt liberalt system av historiska och kulturella orsaker är det nog ingen tvekan om. Men den främsta orsaken till motståndet att införa mer av en välfärdsstat i USA beror på att den vita delen av befolkningen inte vill dela socialförsäkringssystem med den icke-vita delen av befolkningen. Särskilt då inte afrikanerna. Förståeligt! Men då det anses ”rasistiskt” att säga det här rakt ut, väljer man istället att angripa förmodade svagheter i det svenska systemet. Sanningen är att det svenska systemet på många sätt är en välfärdsstat för ”de som förtjänar det”, en välfärdsstat för medelklassen. Ja underklassen lämnas inte lottlösa, men till skillnad från det sociala skyddsnätet i USA som bara gynnar de fattiga, gynnar det svenska systemet också produktiva samhällsmedborgare. Att vi inte ser någon stort uppror från Trump-väljarnas sida, trots att presidenten bryter mot den liberala dogmen angående tullar, tycker jag visar hur ytligt stödet för den ”klassiska liberalismen” hos det amerikanska folket i själva verket är.

 

Jag är övertygad om att det svenska socialförsäkringssystemet är en viktig orsak till att vi har högre fertilitet än till exempel Tyskland och Italien. Vi ska inte vara förvånande om plutokratiska särintressen i både USA och Sverige försöker lura ner våra två folk längs ”den klassiska liberalismens” ökenvandring, med falska löften om frihet, traditionalism och etnisk integritet. Det här är saker som anglo-konservatism eller den klassiska liberalism aldrig någonsin kommer kunna leverera. Tvärtom måste vi använda staten som vår slägga i kampen om vår framtid – något som president Trump på ett så utmärkt sätt demonstrerar i USA.

 

 
För några år sedan lanserades appen SketchFactor av de amerikanska IT-entreprenörerna Allison McGuire och Daniel Herrington. Namnet anspelar på det engelska ordet "sketchy", som betyder ungefär "skum", som i "skumma kvarter". Och det var just för att varna för ”skumma kvarter” (sketchy neighborhoods) som appen utvecklades. Genom att låta appens användare markera ut de områden som uppfattades som obehagliga, var tanken att en verklighetsbaserad digital karta över säkra respektive osäkra kvarter skulle växa fram organiskt.
 
Appen blev genast föremål för stark kritik, och anklagades för att vara rasistisk. Farvågan var att vita människor skulle märka ut områden vilka beboddes eller frekventerades av minoriteter, så som varandes ”sketchy”. Mycket riktigt var det också det som hände när appen väl lanserades, och SketchFactor blev därför en kortvarig spelare på marknaden.
 
Behovet av att ”ha koll” på olika bostadsområden är minst lika stort i Sverige som i USA. Forskningen visar att vi svenskar inte vill bo i samma kvarter som ”de nya svenskarna” från tredje världen – detta oavsett vilka politiska åsikter vi har i övrigt (var bor de svenska PK-journalisterna till exempel?). Om man väljer att flytta till en ny stad, kan det därför vara bra att ha koll på vilka kvarter som är ”tråkiga svenska” respektive ”berikade och spännande”. En svensk tjänst som tillåter oss att göra precis detta är hitta.se:s kvartersrapporten.
 
Kvartersrapporten, som Hitta har utvecklats tillsammans med analysföretaget InsightOne Nordic AB, fungerar på följande sätt:
 
En användare av hitta.se klickar på en punkt på kartan, till exempel Strömgatan 18 i Stockholm, utifrån den här punkten inkluderas sedan de närmaste 400-500 hushållen, utifrån vilka datan till rapporten samlas. Rapporten inkluderar sedan en mängd intressanta uppgifter om kvarteret i fråga, som till exempel inkomstnivåer, könsfördelning, härkomst, ålder, andel barn, och mycket annat.
 
Jag har å min sida inga planer att flytta någonstans – jag trivs utmärkt i mitt lilla Svennetopia, och kommer bo här till pensioneringen – däremot har de ca: 700 kronor jag har lagt på tjänsten så här långt (rapporterna kostar 49 kronor styck) gett mig ett visst hum om hur den demografiska strukturen ser ut i ett antal bostadsområden i Sverige. Och vissa mönster går faktiskt och skönjas, och dessa ska jag nu berätta om.
 
Givet doxxnings-risken (hur liten den än är) kommer jag inte ange exakt vilka gatuadresser som uppgifterna är hämtade från, utan mer allmänna beskrivningar som: ”en invandrartät förort i Göteborg” eller ”ett etniskt svenskt villaområde i Torslanda”, kommer användas istället. Givet det begränsade urvalet av gatuadresser kan man naturligtvis inte tillskriva mina noteringar något vetenskapligt värde, men de kan möjligen vara av ett visst anekdotiskt intresse. Jag kommer inte ange någon källa till rapporterna, återigen givet risken för doxxning, men vem som helst som går och tar rapport på de platser jag har pekat ut, med den metod jag angett nedan, kommer få ungefär samma resultat.
 
Metod
Då mitt främsta intresseområde är fertilitetsfrågor, har jag försökt välja ut bostadsadresser med en genomsnittsålder på mellan 35-45 år, då detta bör indikera barnfamiljer. Jag har i huvudsak inriktat mig Göteborgs-området, då jag känner till ungefär hur den demografiska situationen ser ut där – men stödjande exempel från andra städer kommer ibland lyftas fram.
 
Biskopsgården
 

 
 
 
Rosengård, Herrgården, Biskopsgården – av någon anledning har de värsta bostadsområdena i Sverige de vackraste namnen.
 
Adressen som har utvalts som utgångspunkt för den här analysen ligger norr om gänggränsen Flygvädergatan. Området är mycket ”utsatt” enligt alla definitioner. Andelen förvärvsarbetande i åldrarna 20-64 år är ynka 41%, detta i jämförelse med kommungenomsnittet på 71%, och riksgenomsnittet på 75%. Det finns inga villor eller bostadsrätter i området. Den genomsnittliga månadsinkomsten i området är otroliga 9,755 kr. Enligt InsightOne Nordics egna analysmetoder placerar detta kvarteret i den absoluta botten i den nationella kvartersinkomstligan. På en skala mellan 100 och 1, där 100 är toppligan inkomstmässigt, och 1 är botten, hamnar norra Biskopsgården i botten med en 1:a – genomsnittet för Göteborg är 51.
 
Den etniska sammansättningen i området är mycket osvensk. 59% av invånarna är födda utanför Sverige. Av de 35% av invånarna i kvarteret som är födda i Sverige, är förmodligen mycket få etniska svenskar. Andelen födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar utgör enbart 8% invånarantalet. Andelen födda i Norden och övriga Europa utgör tillsammans ungefär 6%. Andelen icke-vita kan alltså antas vara runt 87%.
 
Kvinnor lever länge än män i genomsnitt. Detta faktum syns bland annat i att den genomsnittliga åldern för kvinnor i Sverige är högre än för män. Kvinnor i Sverige är i genomsnitt 49,3 år gamla, i jämförelse med män på 47,5 år. Könsfördelningen i riket är jämn med ungefär 50/50 män respektive kvinnor. Kvarteret avviker på båda de här punkterna radikalt från riksbilden. I Norra Biskopsgården är kvinnor yngre än männen i genomsnitt, med en snittålder på 36,9 år i jämförelse med männen på 42,8; 6,1 års skillnad till männens fördel i kvarteret, i kontrast till rikssnittet med 1,8 år till kvinnornas fördel. Jag har inget rakt svar på vad det här beror på – en möjlig förklaring är att kvinnornas ålder närmare speglar den organiska åldern i kvarteret, medan den manliga åldern speglar det generella mansöverskottet hos invandrargruppen i Sverige. Mansöverskottet bekräftas också om man ser till könsfördelningen i kvarteret, där kvinnor utgör 43% av invånarantalet, och männen utgör 57% – en snedfördelning på 14%.
 
Statistiken ger vid handen att kvinnor från Afrika och arabvärlden är högfertila i jämförelse med den etnosvenska urbefolkningen; norra Biskopsgården verkar dock inte vara någon överdrivet produktivt område ur den här synvinkeln, trots den höga andelen icke-svenskar. Man ligger visserligen genomgående över riksgenomsnittet när det kommer till barnens andel av befolkningen. Barn/ungdomar i åldrarna 0-19 utgör sammanlagt 30% av befolkningen i kvarteret, i jämförelse med rikssnittet på 23% – detta är dock helt i linje med många av de klassiska barnrika etnosvenska ”villaförorterna” som jag också ha tagit rapport på, och som vi ska titta på senare.
 
En förklaring till att den höga icke-europeiska fertiliteten inte får större genomslag i området kan förmodligen förklaras med den sneda könsfördelningen som tidigare nämnts. Den stora andelen lycksökande män från tredje världen som av olika anledningar inte lyckas fortplantar sig, medför en lägre fertilitet än vad man hade kunnat förvänta sig, allt annat lika. Detta faktum bör alla seriösa politiker som förstår demografi och biopolitik lägga på minnet; så kallad familjeåterförening, kärleksmigration, och så vidare, är inte något som bör förenklas.
 
Västra Torslanda
 

 
Nu över till något betydligt trevligare – ett etnosvenskt villaområde beläget i Göteborgsförorten Torslanda.
 
Bostadsområdet är i motsats till norra Biskopsgården välbeställt ekonomiskt med en genomsnittlig månadsinkomst på 30,332 kr – detta trots att det finns nästan dubbelt så många pensionärer i kvarteret i jämförelse med norra Biskopsgården. Bebyggelsen i kvarteret består till 100% av småhus. I kvartersinkomstligan får kvarteret ett hedrande plats 92 av 100.
 
Den etniska bilden är i princip omvänd i förhållande till norra Biskopsgården. 84% av kvarterets invånare är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar, 3% är födda utanför Europa, 5% födda i övriga Europa – resterande 8% är svåra att kategorisera etniskt, men andelen icke-vita är förmodligen inte särskilt hög.
 
Könsfördelningen i kvarteret är jämn, 52% män respektive 48% kvinnor. Männen i kvarteret är i genomsnitt äldre än kvinnorna med 42,0 år respektive 37,1 år – en tänkbar förklaring till avvikelsen i förhållande till rikssnittet är att framgångsrika äldre män ofta gifter sig med yngre kvinnor.
 
Andelen individer i åldrarna 0-19 utgör 29% av totalbefolkningen i kvarteret – i stort sett jämförbart med Biskopsgården. Men med tanke på att andelen kvinnor i Torslanda är 5 procentenheter högre borde man, allt annat lika, kunnat förvänta sig en högre andel barn i Torslanda i förhållande till Biskopsgården – men här slår den högre icke-vita fertiliteten igenom. Återigen skulle, som jag många gånger tidigare har påpekat, en enkel förskjutning av den kohorta etnosvenska fruktsamheten från 2,0, till 2,5, göra en enorm skillnad för vårt folk.
 
Är den stora andelen barn unik för Torslanda?
 
Nej det är den inte. I ett jämförbart bostadsområde i Knivsta, som ligger på plats 94 i kvartersinkomstligan, med motsvarande etnisk sammansättning, utgör individer i åldrarna 0-19 31% av befolkningen.
 
Mer arbetarklassbetonade etnosvenska bostadsområden uppvisar en lika hög andel barn. I ett bostadsområdet i Varberg där 92% av invånarna är födda i Sverige av svenskfödda föräldrar, och med plats 64 i inkomstligan, utgör barnen och ungdomarna 32% av invånarantalet.
 
Till mörkrets hjärta
 

 
Tyvärr finns det även andra etnosvenska bostadsområden i Göteborg av en mer infertil typ. Kålltorp beskrivs av kvartersrapporten träffande som varandes ”PK, eko och reko”, även om det sista ordet svårligen går att kombinera med de två andra, särskilt inte det första. I valdistriktet som kvarteret ingår i röstade väljarna i valet 2014 till 11,71 % på Feministiskt initiativ, 11,12 % röstade på Vänsterpartiet, och 14,67 % på Miljöpartiet – aggressivt civilisations- och Sverigefientliga partier fick alltså tillsammans 37,5% av rösterna i kvarteret. Anmärkningsvärt. I västra Torslanda fick samma partier bara 11,63% av det sammanlagda röstantalet.
 
Andelen kvinnor i kvarteret är högre än andelen män med 48%, respektive 52%, Kvinnorna i kvarteret är i genomsnitt 48,0 år gamla, männen är 41,3 år. Området är klart dominerat av etniska svenskar. Svenskfödda med svenskfödda föräldrar utgör 78% av kvarterets invånare, 11% är födda utanför Europa.
 
Kvarteret domineras av hyresrätter med 83%, bostadsrätter utgör 8%, och småhus 9%. Trots att kvartersinvånarna har en högre utbildningsnivå (59% har eftergymnasial utbildning) än både rikssnittet (39%) och kommunsnittet (49%), är invånarna inte speciellt välbeställda, med plats 28 av 100 på kvartersinkomstligan. Det är nästan som att en kandidatexamen i genusvetenskap inte är efterfrågad på arbetsmarknaden!
 
Andelen barn i kvarteret är klart lägre än andra kvarter med jämförbar etnisk sammansättning och genomsnittsålder. Endast 18% av kvarterets invånare är mellan 0-19, en iögonfallande skillnad mot områdena i Torslanda, Knivsta och Varberg – och detta i ett kvarter där endast 9% av invånarna är pensionärer, märk väl.
 
Invånarna i Kålltorp är var man inom den amerikanska alternativ högern brukar kalla ”bugmen”, på svenska har översättningen ”flugmän” alternativt ”flugmänniskor” föreslagits. Ett infantilt, atomiserat, prekariat av politiskt radikala, över- och felutbildade, identitetslösa konsumenter. Jag har tecknats deras poträtt i artikeln Regionala skillnader i fertilitet III – analys.
 
 

 
I Kålltorp bor inte människor som har haft otur i livet, eller som har drabbats av stora faktiska motgångar. I Kålltorp bor människor som har misslyckats med att bryta den mediala och statliga hjärntvätten som de utsatts för sedan barnsben. De har beredvilligt valt att konsumera degenerativ memetik, och de får nu betala i form av ekonomiska svårigheter, ensamhet och genetisk utplåning.
 
Exemplet Kålltorp visar att dåliga memetik, som till exempel feminism eller konsumtionsbaserade identiteter, inte är oskyldiga ungdomssynder, utan något som kan hanka sig kvar långt upp i åren, och sätta prägel på hela bostadsområden, och göra hela kluster av befolkningen infertila.
 
Du blir den memetik du konsumerar. Tänk på det.
 
 

Hitta rätt i kvarteret

barn & familj Kommentera
 

 
För några år sedan lanserades appen SketchFactor av de amerikanska IT-entreprenörerna Allison McGuire och Daniel Herrington. Namnet anspelar på det engelska ordet "sketchy", som betyder ungefär "skum", som i "skumma kvarter". Och det var just för att varna för ”skumma kvarter” (sketchy neighborhoods) som appen utvecklades. Genom att låta appens användare markera ut de områden som uppfattades som obehagliga, var tanken att en verklighetsbaserad digital karta över säkra respektive osäkra kvarter skulle växa fram organiskt.
 
Appen blev genast föremål för stark kritik, och anklagades för att vara rasistisk. Farvågan var att vita människor skulle märka ut områden vilka beboddes eller frekventerades av minoriteter, så som varandes ”sketchy”. Mycket riktigt var det också det som hände när appen väl lanserades, och SketchFactor blev därför en kortvarig spelare på marknaden.
 
Behovet av att ”ha koll” på olika bostadsområden är minst lika stort i Sverige som i USA. Forskningen visar att vi svenskar inte vill bo i samma kvarter som ”de nya svenskarna” från tredje världen – detta oavsett vilka politiska åsikter vi har i övrigt (var bor de svenska PK-journalisterna till exempel?). Om man väljer att flytta till en ny stad, kan det därför vara bra att ha koll på vilka kvarter som är ”tråkiga svenska” respektive ”berikade och spännande”. En svensk tjänst som tillåter oss att göra precis detta är hitta.se:s kvartersrapporten.
 
Kvartersrapporten, som Hitta har utvecklats tillsammans med analysföretaget InsightOne Nordic AB, fungerar på följande sätt:
 
En användare av hitta.se klickar på en punkt på kartan, till exempel Strömgatan 18 i Stockholm, utifrån den här punkten inkluderas sedan de närmaste 400-500 hushållen, utifrån vilka datan till rapporten samlas. Rapporten inkluderar sedan en mängd intressanta uppgifter om kvarteret i fråga, som till exempel inkomstnivåer, könsfördelning, härkomst, ålder, andel barn, och mycket annat.
 
Jag har å min sida inga planer att flytta någonstans – jag trivs utmärkt i mitt lilla Svennetopia, och kommer bo här till pensioneringen – däremot har de ca: 700 kronor jag har lagt på tjänsten så här långt (rapporterna kostar 49 kronor styck) gett mig ett visst hum om hur den demografiska strukturen ser ut i ett antal bostadsområden i Sverige. Och vissa mönster går faktiskt och skönjas, och dessa ska jag nu berätta om.
 
Givet doxxnings-risken (hur liten den än är) kommer jag inte ange exakt vilka gatuadresser som uppgifterna är hämtade från, utan mer allmänna beskrivningar som: ”en invandrartät förort i Göteborg” eller ”ett etniskt svenskt villaområde i Torslanda”, kommer användas istället. Givet det begränsade urvalet av gatuadresser kan man naturligtvis inte tillskriva mina noteringar något vetenskapligt värde, men de kan möjligen vara av ett visst anekdotiskt intresse. Jag kommer inte ange någon källa till rapporterna, återigen givet risken för doxxning, men vem som helst som går och tar rapport på de platser jag har pekat ut, med den metod jag angett nedan, kommer få ungefär samma resultat.
 
Metod
Då mitt främsta intresseområde är fertilitetsfrågor, har jag försökt välja ut bostadsadresser med en genomsnittsålder på mellan 35-45 år, då detta bör indikera barnfamiljer. Jag har i huvudsak inriktat mig Göteborgs-området, då jag känner till ungefär hur den demografiska situationen ser ut där – men stödjande exempel från andra städer kommer ibland lyftas fram.
 
Biskopsgården
 

 
 
 
Rosengård, Herrgården, Biskopsgården – av någon anledning har de värsta bostadsområdena i Sverige de vackraste namnen.
 
Adressen som har utvalts som utgångspunkt för den här analysen ligger norr om gänggränsen Flygvädergatan. Området är mycket ”utsatt” enligt alla definitioner. Andelen förvärvsarbetande i åldrarna 20-64 år är ynka 41%, detta i jämförelse med kommungenomsnittet på 71%, och riksgenomsnittet på 75%. Det finns inga villor eller bostadsrätter i området. Den genomsnittliga månadsinkomsten i området är otroliga 9,755 kr. Enligt InsightOne Nordics egna analysmetoder placerar detta kvarteret i den absoluta botten i den nationella kvartersinkomstligan. På en skala mellan 100 och 1, där 100 är toppligan inkomstmässigt, och 1 är botten, hamnar norra Biskopsgården i botten med en 1:a – genomsnittet för Göteborg är 51.
 
Den etniska sammansättningen i området är mycket osvensk. 59% av invånarna är födda utanför Sverige. Av de 35% av invånarna i kvarteret som är födda i Sverige, är förmodligen mycket få etniska svenskar. Andelen födda i Sverige med två svenskfödda föräldrar utgör enbart 8% invånarantalet. Andelen födda i Norden och övriga Europa utgör tillsammans ungefär 6%. Andelen icke-vita kan alltså antas vara runt 87%.
 
Kvinnor lever länge än män i genomsnitt. Detta faktum syns bland annat i att den genomsnittliga åldern för kvinnor i Sverige är högre än för män. Kvinnor i Sverige är i genomsnitt 49,3 år gamla, i jämförelse med män på 47,5 år. Könsfördelningen i riket är jämn med ungefär 50/50 män respektive kvinnor. Kvarteret avviker på båda de här punkterna radikalt från riksbilden. I Norra Biskopsgården är kvinnor yngre än männen i genomsnitt, med en snittålder på 36,9 år i jämförelse med männen på 42,8; 6,1 års skillnad till männens fördel i kvarteret, i kontrast till rikssnittet med 1,8 år till kvinnornas fördel. Jag har inget rakt svar på vad det här beror på – en möjlig förklaring är att kvinnornas ålder närmare speglar den organiska åldern i kvarteret, medan den manliga åldern speglar det generella mansöverskottet hos invandrargruppen i Sverige. Mansöverskottet bekräftas också om man ser till könsfördelningen i kvarteret, där kvinnor utgör 43% av invånarantalet, och männen utgör 57% – en snedfördelning på 14%.
 
Statistiken ger vid handen att kvinnor från Afrika och arabvärlden är högfertila i jämförelse med den etnosvenska urbefolkningen; norra Biskopsgården verkar dock inte vara någon överdrivet produktivt område ur den här synvinkeln, trots den höga andelen icke-svenskar. Man ligger visserligen genomgående över riksgenomsnittet när det kommer till barnens andel av befolkningen. Barn/ungdomar i åldrarna 0-19 utgör sammanlagt 30% av befolkningen i kvarteret, i jämförelse med rikssnittet på 23% – detta är dock helt i linje med många av de klassiska barnrika etnosvenska ”villaförorterna” som jag också ha tagit rapport på, och som vi ska titta på senare.
 
En förklaring till att den höga icke-europeiska fertiliteten inte får större genomslag i området kan förmodligen förklaras med den sneda könsfördelningen som tidigare nämnts. Den stora andelen lycksökande män från tredje världen som av olika anledningar inte lyckas fortplantar sig, medför en lägre fertilitet än vad man hade kunnat förvänta sig, allt annat lika. Detta faktum bör alla seriösa politiker som förstår demografi och biopolitik lägga på minnet; så kallad familjeåterförening, kärleksmigration, och så vidare, är inte något som bör förenklas.
 
Västra Torslanda
 

 
Nu över till något betydligt trevligare – ett etnosvenskt villaområde beläget i Göteborgsförorten Torslanda.
 
Bostadsområdet är i motsats till norra Biskopsgården välbeställt ekonomiskt med en genomsnittlig månadsinkomst på 30,332 kr – detta trots att det finns nästan dubbelt så många pensionärer i kvarteret i jämförelse med norra Biskopsgården. Bebyggelsen i kvarteret består till 100% av småhus. I kvartersinkomstligan får kvarteret ett hedrande plats 92 av 100.
 
Den etniska bilden är i princip omvänd i förhållande till norra Biskopsgården. 84% av kvarterets invånare är födda i Sverige av två svenskfödda föräldrar, 3% är födda utanför Europa, 5% födda i övriga Europa – resterande 8% är svåra att kategorisera etniskt, men andelen icke-vita är förmodligen inte särskilt hög.
 
Könsfördelningen i kvarteret är jämn, 52% män respektive 48% kvinnor. Männen i kvarteret är i genomsnitt äldre än kvinnorna med 42,0 år respektive 37,1 år – en tänkbar förklaring till avvikelsen i förhållande till rikssnittet är att framgångsrika äldre män ofta gifter sig med yngre kvinnor.
 
Andelen individer i åldrarna 0-19 utgör 29% av totalbefolkningen i kvarteret – i stort sett jämförbart med Biskopsgården. Men med tanke på att andelen kvinnor i Torslanda är 5 procentenheter högre borde man, allt annat lika, kunnat förvänta sig en högre andel barn i Torslanda i förhållande till Biskopsgården – men här slår den högre icke-vita fertiliteten igenom. Återigen skulle, som jag många gånger tidigare har påpekat, en enkel förskjutning av den kohorta etnosvenska fruktsamheten från 2,0, till 2,5, göra en enorm skillnad för vårt folk.
 
Är den stora andelen barn unik för Torslanda?
 
Nej det är den inte. I ett jämförbart bostadsområde i Knivsta, som ligger på plats 94 i kvartersinkomstligan, med motsvarande etnisk sammansättning, utgör individer i åldrarna 0-19 31% av befolkningen.
 
Mer arbetarklassbetonade etnosvenska bostadsområden uppvisar en lika hög andel barn. I ett bostadsområdet i Varberg där 92% av invånarna är födda i Sverige av svenskfödda föräldrar, och med plats 64 i inkomstligan, utgör barnen och ungdomarna 32% av invånarantalet.
 
Till mörkrets hjärta
 

 
Tyvärr finns det även andra etnosvenska bostadsområden i Göteborg av en mer infertil typ. Kålltorp beskrivs av kvartersrapporten träffande som varandes ”PK, eko och reko”, även om det sista ordet svårligen går att kombinera med de två andra, särskilt inte det första. I valdistriktet som kvarteret ingår i röstade väljarna i valet 2014 till 11,71 % på Feministiskt initiativ, 11,12 % röstade på Vänsterpartiet, och 14,67 % på Miljöpartiet – aggressivt civilisations- och Sverigefientliga partier fick alltså tillsammans 37,5% av rösterna i kvarteret. Anmärkningsvärt. I västra Torslanda fick samma partier bara 11,63% av det sammanlagda röstantalet.
 
Andelen kvinnor i kvarteret är högre än andelen män med 48%, respektive 52%, Kvinnorna i kvarteret är i genomsnitt 48,0 år gamla, männen är 41,3 år. Området är klart dominerat av etniska svenskar. Svenskfödda med svenskfödda föräldrar utgör 78% av kvarterets invånare, 11% är födda utanför Europa.
 
Kvarteret domineras av hyresrätter med 83%, bostadsrätter utgör 8%, och småhus 9%. Trots att kvartersinvånarna har en högre utbildningsnivå (59% har eftergymnasial utbildning) än både rikssnittet (39%) och kommunsnittet (49%), är invånarna inte speciellt välbeställda, med plats 28 av 100 på kvartersinkomstligan. Det är nästan som att en kandidatexamen i genusvetenskap inte är efterfrågad på arbetsmarknaden!
 
Andelen barn i kvarteret är klart lägre än andra kvarter med jämförbar etnisk sammansättning och genomsnittsålder. Endast 18% av kvarterets invånare är mellan 0-19, en iögonfallande skillnad mot områdena i Torslanda, Knivsta och Varberg – och detta i ett kvarter där endast 9% av invånarna är pensionärer, märk väl.
 
Invånarna i Kålltorp är var man inom den amerikanska alternativ högern brukar kalla ”bugmen”, på svenska har översättningen ”flugmän” alternativt ”flugmänniskor” föreslagits. Ett infantilt, atomiserat, prekariat av politiskt radikala, över- och felutbildade, identitetslösa konsumenter. Jag har tecknats deras poträtt i artikeln Regionala skillnader i fertilitet III – analys.
 
 

 
I Kålltorp bor inte människor som har haft otur i livet, eller som har drabbats av stora faktiska motgångar. I Kålltorp bor människor som har misslyckats med att bryta den mediala och statliga hjärntvätten som de utsatts för sedan barnsben. De har beredvilligt valt att konsumera degenerativ memetik, och de får nu betala i form av ekonomiska svårigheter, ensamhet och genetisk utplåning.
 
Exemplet Kålltorp visar att dåliga memetik, som till exempel feminism eller konsumtionsbaserade identiteter, inte är oskyldiga ungdomssynder, utan något som kan hanka sig kvar långt upp i åren, och sätta prägel på hela bostadsområden, och göra hela kluster av befolkningen infertila.
 
Du blir den memetik du konsumerar. Tänk på det.
 
 
 
 
 

Intressant och välunderbyggd pod om födelsetal och fertilitet!

 

Det verkar som att forskarnas slutsatser landar ganska nära det jag själv har kommit fram till, nämligen att det inte finns några tydliga eller enkla förklaringar till hög respektive låg fertilitet. Kultur verkar var den viktigaste faktorn över lag, och likartade incitament verkar få väldigt olika effekter beroende på vilken befolkningen de tillämpas på.

 

Till skillnad från vad en av pod-värdarna hävdar, tror jag dock att välfärdsstaten på det hela taget har bidragit till att höja födelsetalen, snarare än att sänka dem. Genomgående är födelsetalen högre i västländer med stark välfärdsstat än svagare dito. Sedan kan man naturligtvis kritisera delar av den nuvarande välfärdsstaten. Det är möjligen att vissa delar av välfärdsstaten gynnar högre födelsetal, samtidigt som andra delar missgynna den. Den generösa föräldraredigheten och den s.k. ”snabbhetsbonusen” gynnar säkert fertiliteten till exempel, medan det är fullt möjligt att pensionssystemet missgynnar den.


Trevlig lyssning!

 
 
 
 
 

Intressant pod om fertilitet

demografi Kommentera
 
 
 

Intressant och välunderbyggd pod om födelsetal och fertilitet!

 

Det verkar som att forskarnas slutsatser landar ganska nära det jag själv har kommit fram till, nämligen att det inte finns några tydliga eller enkla förklaringar till hög respektive låg fertilitet. Kultur verkar var den viktigaste faktorn över lag, och likartade incitament verkar få väldigt olika effekter beroende på vilken befolkningen de tillämpas på.

 

Till skillnad från vad en av pod-värdarna hävdar, tror jag dock att välfärdsstaten på det hela taget har bidragit till att höja födelsetalen, snarare än att sänka dem. Genomgående är födelsetalen högre i västländer med stark välfärdsstat än svagare dito. Sedan kan man naturligtvis kritisera delar av den nuvarande välfärdsstaten. Det är möjligen att vissa delar av välfärdsstaten gynnar högre födelsetal, samtidigt som andra delar missgynna den. Den generösa föräldraredigheten och den s.k. ”snabbhetsbonusen” gynnar säkert fertiliteten till exempel, medan det är fullt möjligt att pensionssystemet missgynnar den.


Trevlig lyssning!