Det har sedan 2018 ryktats om att Sverigedemokraterna har varit på väg att ompröva sin hållning rörande s.k. samkönade adoptioner. I dag avslöjade Ekot att det nu står klart att Sverigedemokraterna ställer sig positiva till homoadoptioner. Sammantaget med den senaste tidens omsvängning i abortfrågan, kommer en sådan omprövning innebära att Sverigedemokraterna lägger sig mitt i den politiskt korrekta mittfåran, i all fall vad sociala värderingar aneblangar. Epitetet ”socialkonservativ”, som man har kämpat hårt med att piska in i det allmänna medvetande sedan 2011, blir egentligen i det läget meningslöst. Invandringskritiken skulle bli det enda utmärkande draget med partiet, och den frågan passar förmodligen bättre under det nationalistiska epitetet, än det socialkonservativa.



Som jag diskuterade i mitt förra inlägg var det pragmatiskt rimligt för SD att svänga i abortfrågan – om än självklart väldigt sorgligt. Endast 11% av svenskarna stödjer en inskränkning av den fria aborten, medan 76% motsätter sig alla inskränkningar. Partiet ansåg uppenbarligen att en värderingsmässig ren hållning i abortfrågan kostade för många potentiella röster.



Hur ser då folkopinionen på homosexualitet? Är svenskarna verkligen så superliberala som man ibland kan få intryck av när man följer den politiska debatten?



Faktum att de siffror som finns snarare pekar på en skarp polarisering i homofilfrågan. En undersökning från SOM-instituet från 2015, visar att endast 54% av Sveriges befolkning ställer sig positiv till att stärka homo- bi och transsexuellas ställning i samhället. Trenden var dessutom nedåtgående mellan 2014 till 2015. Perioden 2013-2014 kan nog med visst fog betraktas som peak PK i Sverige, och den ganska skarpa nedgången i stödet för parafili under den här perioden berodde förmodligen på att befolkningen hade börjat tröttna på propagandan. Där tycks med andra ord finnas en populistisk potential i motståndet mot homolobbyn. Vi kan till exempel konstatera att Sverigedemokraterna fick en uppåtgående trend efter att homoflaggan slutade hissas på flaggstängerna i Sölvesborg.

 

 

Ingen gillar det här

 

Detta är en skam

 



Halva befolkningen ställer sig alltså skeptisk till att avancera de sexuella minoriteternas särintresse – en halva av befolkningen som inte kommer ha någon representation om SD väljer att lägga sig platta för homolobbyn.



Exemplet Moderaterna



Under Fredrik Reinfeldts partiledarskap kom Moderaterna att överge hela sitt konservativa arv. Under Reinfeldts ledarskap såg partiet också en stark väljartillströmning. I vilken utsträckning de här två sakerna korrelerade kan diskuteras. Vad vi nu ser är att SD håller på traska ner längs samma breda väg, i friktionsfriheten och väljarmaximeringens namn. Detta kommer komma med ett pris – förr eller senare.



Moderaterna är nu i en situation att det är tveksamt om de någonsin kommer kunna återta ledarrollen inom svensk höger. Reinfeldts polariserade ledarstil fick många att för alltid överge den efterkrigstida liberalkonservativa legeringen. Med SD:s insteg i riksdagen, och Alliansens upplösning, är konfliktytan konservativ/nationell och liberal större än på flera decennier. Med ett mer förnuftigt och saktmodigt ledarskap inom M är det fullt möjligt att den här utvecklingen hade kunnat ske på ett betydligt mer fördelaktigt sätt för moderaternas del.



Vad kommer hända med Sverigedemokraterna som de slutar driva en konservativ linje i sociala frågor? Kommer man bli utmanade från höger? Vad ska de 50% av befolkningen som inte vill stärka parafilernas ställning i samhället ta vägen?



Historiens dom kan bli hård



Det finns en officiell bild av vad homosexualitet är. Det är glada män som gillar inredning, dans och konst. Oförargliga typer som är precis som du och jag, och vars enda önskan är att få älska vem de vill.



Mycket tyder emellertid på att den här bilden är en skönmålning. I USA står den homosexuella gruppen för en majoritet av de registrerade fallen av syfilis. Gruppen homosexuella män, som enbart utgör en 1% av befolkningen, gör sig alltså skyldiga till mellan 52%-58% av  syfilis fallen. Enligt vissa uppgifter kan det vara så mycket som 84% av fallen.

 

Figure 39. Primary and Secondary Syphilis — Distribution of Cases by Sex and Sexual Behavior, United States, 2017

 

 

 



Den här brutala överrepresentationen hade inte kunnat uppstå om inte den manliga homosexuella gruppen hade en sexuell livsstil som radialt avvek från den genomsnittlige heterosexuelles livsstil. Siffrorna vittnar om en närmast gränslös, och högriskabel, polysexualitet, långt ifrån den tillrättalagda bilden som har odlats av media i årtionden.



I det folkliga medvetandet har det alltid funnits en koppling mellan homosexualitet och pederasti. Statistiken pekar på att det mycket väl kan finnas fog för en sådan koppling. Cirka 1/3 av alla sexuella övergrepp mot barn drabbar pojkar. Även om en del av dessa övergrepp säkert kan tillskrivas kvinnliga gärningsmän, utgör med största sannolikheten merparten av dessa fall homosexuella män som gillar småpojkar. Återigen 1% gör 33%, medan 99% gör 66% – en grav överrepresentation för gruppen homosexuella män.



 

 

 

 



De här sanningarna kommer inte gå att dölja för alltid. Ju mer makt, inflytande och acceptans parafiler tillerkänns i samhället, ju mer kommer deras destruktiva beteende att spilla över och drabba den breda allmänheten. Om Sverigedemokraterna helt lämnar walk over i den här frågan är risken stor att de kommer att bli omsprungna av verkligheten tids nog, precis som Nya moderaterna.


Relaterat:

 

https://national-justice.com/op-ed-furry-fandom-exactly-what-it-looks

 

 

 

SD har ingenting att vinna på en omsvängning i homofrågan

dekadens Kommentera
 



Det har sedan 2018 ryktats om att Sverigedemokraterna har varit på väg att ompröva sin hållning rörande s.k. samkönade adoptioner. I dag avslöjade Ekot att det nu står klart att Sverigedemokraterna ställer sig positiva till homoadoptioner. Sammantaget med den senaste tidens omsvängning i abortfrågan, kommer en sådan omprövning innebära att Sverigedemokraterna lägger sig mitt i den politiskt korrekta mittfåran, i all fall vad sociala värderingar aneblangar. Epitetet ”socialkonservativ”, som man har kämpat hårt med att piska in i det allmänna medvetande sedan 2011, blir egentligen i det läget meningslöst. Invandringskritiken skulle bli det enda utmärkande draget med partiet, och den frågan passar förmodligen bättre under det nationalistiska epitetet, än det socialkonservativa.



Som jag diskuterade i mitt förra inlägg var det pragmatiskt rimligt för SD att svänga i abortfrågan – om än självklart väldigt sorgligt. Endast 11% av svenskarna stödjer en inskränkning av den fria aborten, medan 76% motsätter sig alla inskränkningar. Partiet ansåg uppenbarligen att en värderingsmässig ren hållning i abortfrågan kostade för många potentiella röster.



Hur ser då folkopinionen på homosexualitet? Är svenskarna verkligen så superliberala som man ibland kan få intryck av när man följer den politiska debatten?



Faktum att de siffror som finns snarare pekar på en skarp polarisering i homofilfrågan. En undersökning från SOM-instituet från 2015, visar att endast 54% av Sveriges befolkning ställer sig positiv till att stärka homo- bi och transsexuellas ställning i samhället. Trenden var dessutom nedåtgående mellan 2014 till 2015. Perioden 2013-2014 kan nog med visst fog betraktas som peak PK i Sverige, och den ganska skarpa nedgången i stödet för parafili under den här perioden berodde förmodligen på att befolkningen hade börjat tröttna på propagandan. Där tycks med andra ord finnas en populistisk potential i motståndet mot homolobbyn. Vi kan till exempel konstatera att Sverigedemokraterna fick en uppåtgående trend efter att homoflaggan slutade hissas på flaggstängerna i Sölvesborg.

 

 

Ingen gillar det här

 

Detta är en skam

 



Halva befolkningen ställer sig alltså skeptisk till att avancera de sexuella minoriteternas särintresse – en halva av befolkningen som inte kommer ha någon representation om SD väljer att lägga sig platta för homolobbyn.



Exemplet Moderaterna



Under Fredrik Reinfeldts partiledarskap kom Moderaterna att överge hela sitt konservativa arv. Under Reinfeldts ledarskap såg partiet också en stark väljartillströmning. I vilken utsträckning de här två sakerna korrelerade kan diskuteras. Vad vi nu ser är att SD håller på traska ner längs samma breda väg, i friktionsfriheten och väljarmaximeringens namn. Detta kommer komma med ett pris – förr eller senare.



Moderaterna är nu i en situation att det är tveksamt om de någonsin kommer kunna återta ledarrollen inom svensk höger. Reinfeldts polariserade ledarstil fick många att för alltid överge den efterkrigstida liberalkonservativa legeringen. Med SD:s insteg i riksdagen, och Alliansens upplösning, är konfliktytan konservativ/nationell och liberal större än på flera decennier. Med ett mer förnuftigt och saktmodigt ledarskap inom M är det fullt möjligt att den här utvecklingen hade kunnat ske på ett betydligt mer fördelaktigt sätt för moderaternas del.



Vad kommer hända med Sverigedemokraterna som de slutar driva en konservativ linje i sociala frågor? Kommer man bli utmanade från höger? Vad ska de 50% av befolkningen som inte vill stärka parafilernas ställning i samhället ta vägen?



Historiens dom kan bli hård



Det finns en officiell bild av vad homosexualitet är. Det är glada män som gillar inredning, dans och konst. Oförargliga typer som är precis som du och jag, och vars enda önskan är att få älska vem de vill.



Mycket tyder emellertid på att den här bilden är en skönmålning. I USA står den homosexuella gruppen för en majoritet av de registrerade fallen av syfilis. Gruppen homosexuella män, som enbart utgör en 1% av befolkningen, gör sig alltså skyldiga till mellan 52%-58% av  syfilis fallen. Enligt vissa uppgifter kan det vara så mycket som 84% av fallen.

 

Figure 39. Primary and Secondary Syphilis — Distribution of Cases by Sex and Sexual Behavior, United States, 2017

 

 

 



Den här brutala överrepresentationen hade inte kunnat uppstå om inte den manliga homosexuella gruppen hade en sexuell livsstil som radialt avvek från den genomsnittlige heterosexuelles livsstil. Siffrorna vittnar om en närmast gränslös, och högriskabel, polysexualitet, långt ifrån den tillrättalagda bilden som har odlats av media i årtionden.



I det folkliga medvetandet har det alltid funnits en koppling mellan homosexualitet och pederasti. Statistiken pekar på att det mycket väl kan finnas fog för en sådan koppling. Cirka 1/3 av alla sexuella övergrepp mot barn drabbar pojkar. Även om en del av dessa övergrepp säkert kan tillskrivas kvinnliga gärningsmän, utgör med största sannolikheten merparten av dessa fall homosexuella män som gillar småpojkar. Återigen 1% gör 33%, medan 99% gör 66% – en grav överrepresentation för gruppen homosexuella män.



 

 

 

 



De här sanningarna kommer inte gå att dölja för alltid. Ju mer makt, inflytande och acceptans parafiler tillerkänns i samhället, ju mer kommer deras destruktiva beteende att spilla över och drabba den breda allmänheten. Om Sverigedemokraterna helt lämnar walk over i den här frågan är risken stor att de kommer att bli omsprungna av verkligheten tids nog, precis som Nya moderaterna.


Relaterat:

 

https://national-justice.com/op-ed-furry-fandom-exactly-what-it-looks